jag drog en lögn, men denna gång var den nästan sann
När försäljare, speciellt sådana som ska dra in pengar till olika org. hoppar på mig kan jag aldrig säga nej, så oftast skriver jag på, blir medlem och måste efter några veckor dra mig ur, eftersom jag har nog med utgifter som det är.
Jag skriver på eftersom jag annars känner mig som en dålig person, (dessutom, just då kan jag liksom inte riktigt hitta argument till att jag ska köpa ett par nya trosor för ett par hundralappar, när folk svälter eller dör i Aids, speciellt inte när jag redan har en trossamling på X kronor i troslådan...Men så går det ett par veckor och min trosmani slår till, vore ju gött med ett par nya hankypankysar, ja då måste jag liksom dra mig ur för att ha råd...)
Inte bara trosor som är skoj att köpa har mani även på svenskttenn väskor, för att inte nämna skor också. Ja allt som går att handla är faktiskt roligt, till och med toapapper kan vara skoj....
Men så hände det!
det ringde på telefonen, å där va ett av alla dessa organisationer som jag stött i ett par veckor, men sedan lämnat. En man sitter fängslad i turkiet pga en vapenvägran, minst tre år i finkan ska han spendera om inte vi i svearike säger ifrån, SJÄLVFALLET vill jag ju inte att en karl ska sova på ett smutsigt betonggolv för att han inte vill göra militärtjänst, så jag gav henne mitt medgivande, hon fick skriva upp mig på listan! Sen kom det
"du har inte lust att gå med igen?"
här hade jag chansen att säga som det är, men jag valde att dra en liiiten lögn, vill ju inte verka osympatisk, (för att döva mitt dåliga samvete har jag flera gånger TÄNKT söka jobb som volontär på något sån där bra org...men sen rinner det ut i sanden)
"jag stöder barncancerfonden VARJE månad och studerar så har inte råd än, men när jag är klar så..."
jag stöder inte barncancerfonden, mer än ett par gånger per år. ska jag vara ärlig var det två år sedan jag gjorde det också... Men jag kommer nog säkerligen att stödja hennes org. när jag har en stadig ekonomi. DET är sant!
För ett år sedan hoppade en fadder-värvare på mig, då ljög jag också, jag sa att jag redan hade ett fadderbarn, men var inte beredd på hans följdfråga, nämligen "vart då"
mitt superduper snabba svar blev "spanien". Då han köpte det svaret kunde jag inte ljuga, jag erkände på stört att jag ljög, att jag inte hade ett barn i spanien...
Hur pinsam är inte jag, ljuger ihop att jag har ett fadderbarn, borde jag inte tagit ett riktigt drabbat land då? (finns det ens särskilt många gatubarn i spanien?) Sen erkänner jag att jag ljög, trots att denna norrbagge köpte det helt?!
Men varför säger jag inte bara som det är? nej jag kan inte, mina studiemedel räcker knappt till mat, eftersom jag är SINGEL och får betala ALLES själv (tur att man har föräldrar som bjuder en på minst en måltid per dag om jag vill, vilket jag OFTAST vill) varför ska jag känna mig dum?!
Jag är en bit på vägen nu i alla fall, nästa gång kanske jag kan säga NEJ utan att förklara mig, eller snarare bortförklara mig..
Kommentarer
Trackback
