trött på min "blöd"-sjuka
Jag kan verkligen gråta, särskilt en dag som denna, vaknade och kände mig låg. Hatar sådana dagar. tog mig till centrum för att shoppa strumpbyxor, kom hem med ett par braxor i fel strl och en topp som satt astaskigt. Lika bra det, med min nya dator (älskare) har jag ändå inte råd.
Denna gråtdag började med tentaångest och följdes av att jag sprang på en barndomsväns mamma o mormor i centrum, mormor har fått cancer och morfar gick bort för ett tag sedan, där brast det! Mina tårar bara kom, där står jag mitt i centrum, med två personer som lever mitt i skiten, och det är JAG som gråter!! Men livet är så jävla orättvist. Gör så ont att se någon som man verkligen håller av, leva i skit. Trots att jag sällan träffar min vän längre så är hon och hennes familj fortfarande några jag tänker på ofta, vi satt liksom ihop förr.
Gör inte saken bättre att det är min kära fiende herr Cancer som drabbat "mormor" och hennes familj. Hennes håravfall döljde hon i en "bad hairday" mössa, hur söt kan en 70-åring bli? Jag hoppas innerligt att hon klarar detta.
lägenheten stinker oregano, som jag överdoserade till min kycklingfile, lukten vill bara inte försvinna, trots korsdrag i en timme och voluspa ljus och doftspray, vad händer? pinsamma jennie gråter
Oprah är i Australien! Storhjärtad som hon är bjuds hundratals människor med på resan, det delas ut rosa diamanthalsband till alla 6000 i publiken, vad händer? Jennie gråter
Ja....sån är jag, men bara ibland. Tack GODE!
Kommentarer
Trackback
