släthårig analperuk
Min flygrädsla har eskalerat, jag får panik på kvällarna, när jag hör flygplanen närma sig mitt område. Eftersom Arlanda ligger ett stenkast bort, har jag panik över att ett plan en dag skall krascha. Det vore ju själva fan om den inte träffar Runby, vore höjden av "tur"
(Peruk, anordning som är avsedd att bäras på huvudet för att efterlikna bärarens hårväxt eller förbättra personens utseende. Äkta peruker är gjorda av människohår. De kan också vara gjorda av get- och hästhår, ull, fjädrar eller konstmaterial.)
En annan fasa jag har är att jag ska få cancer igen och inte hinna raka av mig håret innan det landar på kudden som ihop-tjoffsat tuggummi snusk. Och att jag "måste" bära peruk. Igår läste jag skvallerblaskan aftonbladet, där talade man om en skådis som spelat in en film som utspelar sig på 30-talet. Detta innebar att hon fick använda sig av en underlivs-peruk. Inte smart att läsa detta 40 sek innan ögonen fälls ihop - det kan bara innebära en mardröm!
Min underlivsperuk/protes (täckte hela skinkorna) som jag fick hem hade hår runt hela analen och upp i mellan klykan. Jag funderade på om man inte kunde klippa bort håret, men det gick inte! håret var som indianhår, långa tjocka svarta raka hårstrån. Att dö "för" på skallen, att dö "av" mellan benen. jag såg banne mig inte klok ut.
paniken blev allt starkare då jag kom att tänka på att personen som dnerat detta hår förmodligen inte hade räknat med att någon skulle bära det som analhår, och värre var om han/hon FAKTISKT HADE tänkt det!
Jag vaknade i panik, med gråten i halsgropen och insåg att jag faktiskt inte hade en underlivsperuk/protes.
God morgon!
Min bror avskydde att ta på mitt huvud (gjorde jag med för den delen- skallen stank cellgifter och hade stora utslag som blev stora sår. dessutom var mitt huvud fullt av röda leverfläckar så såg ut som en flugsvamp, fast med röda prickar.)
Ett sätt att retas på var att "dutta" skallen så att han blev nuddad. stackarn, undrar om han är märkt för livet. Här har i allafall håret börjat växa ut så kan tro att det är ett par månader efter sista cellgiftskuren. Är också det ena av de två foton som finns på mig utan en sjal. Jag förbjöd alla att fota. idag är jag glad att det inte var dagenskameror, för då hade jag raderat de, och jag hade inte haft ett enda kort på mig och min "flint"
Kommentarer
Trackback
