Fet eller bara gravid? FET
Dessa glada ord hojtar en försäljare till mig idag när ja jobbade på ett av mina jobb.
-nej jag är bara FET. svaret kom snabbt och sved lika mycket som ett getingstick!
-det kunde man inte tro, du kanske bara är en sådan som har en sådan figur
MEN strö mer salt i min stora skottskada!!
Hur kommer det sig att folk "häver" ur sig opassande kommentarer..ja jag vet att jag också kan göra det, men det sker aldrig då jag talar om personens kropp!! Men denna kvinna hade uppenbarligen inga gränser! Så jag gick där ifrån.
Efter ca en timme möter jag en gammal kollega, han är för övrigt en riktigt härlig man, han har humor och har en skön inställning till livet, hade jag haft honom som lärare hade jag vart lycklig, men nu blev han min kollega, inte fy skam det heller. Aja jag berättade vad som nyss hänt, varpå vi skrattade ganska hjärtligt. Sedan kommer hans söta fru, och han börjar berätta, men mitt i, innan han kommer till att jag INTE har en bulle i ugnen säger hon
-jamen guud vad roligt grattis!! och kollar på min mage, som läckert nog är gömd bakom ett skinnförkläde, och nej jag knyter inte den som man brukar utan har den liksom under bysten eftersom man lätt blir fettfläckig av korvarna.
Här önskar jag att jag hade ett foto på mig för tre år sedan, innan medicinerna och innan min feta BULA kommit hit, vadå din figur?!?!?!?
Jag har mina teorier om varför jag ser gravid ut, kom gärna med egna åsikter, mitt liv hänger på detta. jag lär ju knappast träffa en seal som börjar dejta en gravid, speciellt inte eftersom jag inte är heidi kluuum
1: att förklädet sitter som det gör och att "fallet" blir annorlunda än om man har den korrekt, runt hals och längre ner på höften.
2: att jag pga bajamajor som toaalternativ eller en kö på minst 20min på de riktia toorna, fått min mage att svälla
3: en kombination av dessa två!
4: att jag faktiskt SER gravid ut.
5: att medicinerna tyvärr gett mig en kagge och att jag helt enkelt slutade träna i samma veva.
6: Att gud valt mig som den nya jungfru maria, jag heter ju trots allt maria i andra namn, om man ska tro min präst som döpte mig, heter jag Maria Jenny, alltså Maria i tilltalsnamn och jennY, undrar om han tatt nattvarden med starksprit.
Nej nu ska här smaskas på cocosbollar. de är ju trots allt lågkalorier...
Tänk om jag blottat mig!
Efter att vart ute och intervallat mig och dvärgen, tog jag mig ett LÅNGT och välförtjänt bad. Sen kom dvärgen in i badrummet och klagade högljut på mig, klockan var ju kvart ÖVER nio och inte kvart I nio som han alltid ska gå ut och ta sin nattkiss. Det slår aldrig fel, han har en inbygd klocka...
jag som befann mig i fablernas värld mer eller mindre, insåg att det bara var att masa sig upp ur badet och ta på sig kläder. jag vägde för och nackdelar i att klä på sig "normal" klädsel, dvs underkläder och sedan något annat ovanpå! eller att dra på sig min bohemlånga klänning o köra näck under..
Det vart den senare efter att ha konverserat med mig sj i ett par minuter, ja menar vad är risken att en snuskhummer skulle dyka upp och våldta mig idag?! ja och skulle han nu göra det så är det lika bäst att det går fort! Och skulle jag bryta benet så har väl läkarna sett nakna rumpor tidigare, jag var åtminstone nyduschad och stank inte svett!!!
Ut tar vi oss, in i skogen där jag har mitt liljekonvaljnäste, så jag dyker ner och plockar mig en fin bukett, medan dvärgen snosar och pinkar in sig på sitt vanliga lilla vis.
jag nynnar på lady gaga, rararammmammaa, ja ni kan den säkert. jag som inte kan sjunga gör det helst inte när folk kan höra, men just här i denna skogsdunge finns det ALDRIG någon! Så jag kör min lady gaga med inlevelse och sitter på huk i nedförsbacke. vad händer?
En man i snickar braxor kommer 2m bakom mig, hej säger han, med en ganska road ton.
Jag som suttit i en sluttning hamnar i en otrevlig gungning då jag förstås blev vettsskrämd! Och självklart ramlar jag baklänges.
Måste jag tillägga att jag satt i GRODSTÄLLNING och alltså hade benen brett isär? med dvärgen i ena handen, liljekonvaljer i andra hinner jag tänka i fallet
"jennie din BÄVER är inte täckt!!!!"
Så jag kör buketthanden mellan benen som MJ och faller baklänges. jag lyckades dölja min mus, tack Gode Gud för det!! (nej kjola åkte aldrig upp, ser bilden framför mig hur den faller och täcker skallen medan jag ligger där med rumpan bar, hade kunnat ske iofs)
Så dagens stora lärdom ALDRIG mer utan trosor...
jag ljög och erkände det direkt-pinsamt!
Utanför Willis står en norrbage och ska sälja på mig och alla andra som går förbi en fadder unge- jätte bra sak, ja! Men har man inte råd, som jag för tillfället har så borde han kunna ta ett nej. Men som vi vet är norrbaggar lite trööögare än oss svenskar. Iallafall han!
ursäkta min norska...
-nåe ska du nå ha en fadderånge nå?
-jag har redan en! (ler stort så att han ska å på min lögn)
det gjorde han, för han såg riktigt glad ut!
-så braaa, nå tale då om för mig vå denne Ånge befinner sig!
jag fick panik och käften svarade innan jag ens hann reagera själv
-i spanien!
här insåg jag att jag ljög riktigt illa! finns det ens fadderbarn i spanien?!?!?!?!
-eh nej jag ljög! ja har ingen ånge!(skrattade lite halv stressat)
-nåe då skaaa du nooåee skaffe en dåh
-nej jag har inte råd..
Efter 5min har idioten stått och sagt att jag ska gå minus varje månad för att hjälpa en annan stackare! OCH värst av allt att JAG är en sämre människa om jag inte "JÖÖÖRT"
Alla mina argument gick liksom inte in!!!
-Men vad är det du inte förstår? jag är ju fattig själv!
sen tog jag min fattiga plånbok och tömde de på de sista slantar jag hade kvar! Medan han bakom ryggen säger
-Nå du måå fundere på dette tills du kommer åpp igen,då ångar runt om i världen ha det mye sämre!
-Troligen inte, (hahah menar inte att ingen har det sämre än mig utan att jag inte lär ånra mig, lär ju knappast komma ut med mer pengar när jag kommer ut)känner ännu mindre för att skänka de små slantar jag får från CSN nu när du beter dig på detta viset!
Och nej jag är inte en elak människa, jag köper situation sthlm, jag har vart i Afrika för att hjälpa andra,(att det inte gick som jag tänkt är en annan femma) jag hjälper gamla människor när jag ser att de behöver det, jag har tom rullat en amputerad gammal alkis i rullstol igenom centrum eftersom han knappt rörde sig en millimeter med egen kraft. trots att han stank kiss!! och när någon gör sig illa går jag alltid fram oavsett om det är en av alagarna i centrum eller två fyllskallar på t-banan som skurit varandra med en kniv eller en unge...
Man kan inte rädda alla, oc h den dag då jag är färdig ja då ska jag bli fadder, men fram tills dess får Ångar tyvärr inte min hjälp, mer än majblommor och sporadiska gåvor!
call me a biaach do it norrbagge!!
P.s Någon som vill bli fadder åt Jennie, kostar bara MINST ett hundra i månaden ;)
jag vill inte att lammungen ska dö
Sitter här smått bakis och HUNGRIG och kollar på barnen i bullerbyn, hur härliga är de inte? Den underbara Lasse, och hans skratt får en att smälta!
Lyckades faktiskt sätta tentan som mer än hälften i snitt kuggar, och jag är SINNESSJUKT nöjd! Kanske inte är så dum som jag lätt kan få för mig...
näeee nu har lammungen dött, jag vill inte heller att lammungen ska dö...
Brun vs Blek? Lycka i framtiden vs Lycka just nu?
Men solen skiner ju, och det är inte jag inte van vid så jag ligger med arslet halvägs ute i solen och har skallen innanför dörren-snygg bränna det lär bli...
Det där med pluggandet gick så där, tog med boken ut läste ett par tio sidor men ledsnade och hämtade min lycka i livet istället...inredningstidningen, har alldeles för många, men är en drog, jag kan drömma mig bort! igår kom nya elle interiör i hyllan och jennie var bara tvungen att köpa den!
nöjd över solen innan jag inser att mina brillor lär lämna märken..
lycka i framtiden vs. lycka i nutid?
borde kanske ta tag i utemöblerna?!
första året jag bara har en växt (rabarber)på balkongen...
Lyckan är total, TACK alla inredningstidningar för att ni finns, utan er skulle jag...troligtvis plugga just nu.
många minuter som gått åt till att fundera
Som storasyster har jag fått ta en hel del ansvar som många andra syskon, när pappa var sjuk och låg på sjukhuset i längre perioder fick jag ge mina syskon mat och klä på de för att sedan ta oss till dagis, innan jag själv gick till skolan, när mamma jobbade sent fick jag även hämta de på dagis. Jag har verkligen inte lidit utav detta, som familj ställer man upp och som barn, vet man inte så mycket annat, även om kjompisarna inte behöver göra lika dant. Att jag inte ägnade mycket tid åt att fundera över detta på den tiden måste ju betyda att jag inte tog skada av det.
Men jag minns att jag hade en grym ångest över att fylla 13. inte för att jag blev tonåring, utan för att jag var tvungen att stanna hemma själv om jag blev sjuk. Så hela året mellan 12 och 13 minns jag att jag hade grym ångest av och till just av denna ångestladdade födelsedag. Ett annat ångestfyllt ämne var att man såsmåningom ska flytta hem ifrån, fy! jag grät mig till sömns medan mamma och pappa satt brevid i sängen och klappade mig, de sa att jag kommer vilja flytta hemifrån en vacker dag. Jag kunde bara inte tro det. Jag är en människa som gärna funderar saker ner i atomstrl. en människa som oroar sig för att mamma kanske skulle bli ensam kvar om pappa dog, eller att pappa skulle bli så gammal att han skulle hamna på något hem, då skulle jag se till att komma dit och tvätta honom varje kväll, så att mamma slapp göra det (tanken på att mamma en dag skulle hamna på hem fanns inte, för mig var pappa lastgammal jämfört med mamma, idag inser jag att 7år inte är så stor skillnad men då, då gjorde det verkligen det)
när jag gick i trean fick jag fasligt ont i brösten, jag frågade pappa, om varför det gjorde så ont. Han bad mig fråga mamma. Jag dundrade ut i trosor till mamma och hennes vänner som var på besök, frågade varför det gjorde ont.
-du håller på att få bröst
jag minns att jag gick tillbaka in i sovrummet till pappa som låg och kollade på fotboll.
-vad sa mamma?
-jag ska få bröst, sov gott! jag kunde inte somna för tankarna på att jag skulle få tuttar var enormt störande, vad skulle jag ha de till? Kunde man inte bara slippa sånna där bekymmer?
Nejp det kunde man inte, tuttarna växte och sen kom den röda fasan ett år senare! Hade haft ont i magen och ryggen, men inte fattat att det var för att man var påväg att bli kvinna -i 4an, hemskt!- När jag insåg vad som hänt satt jag kvar på toa i en timme med ångest över hur jag skulle bete mig framöver. skulle man se på mig att jag hade blivit "kvinna" jag ville ju inte bli kvinna för fem öre! Hur skulle jag göra nu? på gymnastiken? i skolan i största allmänhet!?
Fick en mindre panik när jag insåg att pappa snart skulle komma hem från träningen, så jag sprang ut till mamma som förmodligen redan förstått vad som var på G. hon tog fram bindor och jag talade strängt om för henne att INTE berätta för pappa, eller någon annan heller!
När pappa kom hem tog det exakt 2sek innan han kom in i mitt rum och sa
-nämen grattis har min tjej blivit kvinna!
jag ville dö! Detta var höjden av förödmjukelse!
när jag skulle sluta gymnasiet kunde jag börja gråta hur lätt som helst de sista månaderna innan studenten, hur skulle man nu träffas? livet var över!! Mamma sa åter igen att livet är så här och att det kommer bli bra, jag visste ju att så skulle bli, men var ändå tungt. nu skulle man heltplötsligt bli vuxen och jobba, eller plugga på universitet.
Sen skulle jag ju flytta hemifrån, dock inte själv, hade jag aldrig klarat av, eftersom pappa vart sjukskriven och förtidspensionerad sen flera år tillbaka, och mamma deltidsarbetande pga nackproblem, så hade jag aldrig varit själv hemma mer än max 1 vecka per år, att flytta själv skulle vara en omöjlighet.
Så jag och bästakompisen johanna flyttade ihop i en mysig trea, och mina tårar som jag fällt i månader innan flytten över att inte bo hemma längre, kändes helt onödiga.
Dock grät jag en skvätt över att mamma inte stod med näsduken och vinkade, som "alla" andra mammor gör, hon sa bara då ses vi vid middagen sen då! what??? visst attmamma skulle träffa mig när jag skulle äta middagar var och var annan dag, men en tår var det så mycket att begära?! (idag inser jag att mamma är en självständig kvinna, som vill att hennes barn ska vara självständiga och att hon är glad när man visar framsteg. är ju trots allt NORMALT att flytta hemifrån, jag stack ju inte längre än att det skulle ta 5min att gå)
pappa däremot, han var riktigt ledsen och tog sig en öl, förmodligen fler, för när jag kom upp på kvällen satt han och några andra och tittade på fotboll, jag skulle säga hej hej ses i morrn, men han skulle prompt med ner och visa hur man backar!
-jag vet ju hur man backar
-ja men jag måste sitta med när du backar så att jag kan tala om hur man gör!
efter ett ganska lugnt tjafs satt han trots allt i bilen och talade om hur man backar, sen sa han
- det är så tomt utan dig!
-har ju bara vart borta ett par timmar
-ja men ditt rum är så tomt och jag kommer sakna dig
lilla pappa!
Usch vad mycket babbel det blev nu, det jag ville säga var att det måste vara tungt att vara förälder, att man aldrig kan koppla bort sina barn och sluta oroa sig.
Som storasyster kan jag känna att jag oroar mig för mina syskon om jag vet att mamma o pappa är bortresta, då får jag liksom ont i magen när jag vet att de är ute och rör sig på kvällarna. Trots att de är vuxna och klarar sig själva. Eller som på brorsans studentskiva, då han behövde åka hem eftersom han likt sin stora syster på hennes skiva blev alldeles påtok förfriskad, Jag fick en sjuk ångestkänsla över att han mådde dåligt, att jag gärna skulle tatt på mig hans illamående bara han slapp. Jag är ändå bara ett syskon, tänk då att vara en förälder...
Vad skönt det vore att vara en fjärtande hund, som han här under var igår då han lyckades förgifta hela lgh med sina kadaver-pruttar
Det bor en liten Teenage Mutant Ninja Turtles i mig!
Som tjej -åtminstonde jag- är man inte så jätte pigg på att röra sig ute efter skymning. har jag alkohol i kroppen kan jag visserligen gå mitt i natten utan bekymmer, (är nog då man inte bör göra det dock)men som nykter, och ju äldre jag blir, desto mindre mod har jag i kroppen.
Igår stängde jag ica, och skulle åka hem med bussen. eftersom det var röd dag går bussarna bara en gång i timmen, vilket innebar att jag missade den precis. Men kom på den geniala idén, jag tar den andra bussen till rotebro station och åker tåget hem, så slipper jag sitta där i "industriområdet" själv. KANON idé, när jag väl kommer till u-v station känner jag mig säker, det kom ju trots allt 100 personer efter mig på perrongen. ner för trapporna och ut genom dörrarna ner i tunneln. Så långt går allt prima!
Men i tunneln möter jag en gammal klasskompis, kompis är att ta i...han blev placerad i vår skola för att han var stökig. Eftersom jag går av först och alltså är först ner i tunneln och inte en enda kotte befinner sig i tunneln utom han och jag, tyckte jag att det var konstigt att han gick rakt emot mig utan att vika undan, så då tar jag ett steg åt höger men han följer efter,
Ska han säga hej?
Nej IDIOTEN harklar loss stans största loska och ställer sig 2dm från mitt ansikte och fyrar iväg den rakt i mitt ansikte!
jag blev sjukt paff och frågar vad han gör!
-ska du ha en till eller?
-nejtack!
här kom loska nummer 2
-vad gör du är du dum i huvudet?
nu har det hunnit fyllas en hel del folk vid utgången och de står där och trycker, alla utom en, en tjej som är i 20 års åldern, hon stannade upp brevid mig, (tacksam för det till tusen)varpå idioten säger
-ska du också ha en din .....?
sedan loskar han mot henne också, varpå jag blir riktigt förbannad och går emot honom, att han ska ge sig på ytterligare en oskyldig drev mig till vansinne, var inte långt ifrån att jag tog fram mina ninjakunskaper som jag plockat upp från ninjaheroesteenageturtles...
(hade vart grymt coolt om jag nu körde movesen och började sjunga:
Teenage Mutant Ninja Turtles
Teenage Mutant Ninja Turtles
Teenage Mutant Ninja Turtles
Heroes in a half-shell
Turtle power!
men gjorde jag inte)
Och nu tar han upp handen och svingar och loskar mot mig en 3 gång.
han missar och svingar en gång till, men då sa tjejen till mig att komma.
Här slår min rädsla in, adrenalinet pumpade i hundra åttio, och först när hon bad mig komma, insåg jag vad fan jag höll på med.
han var speedad-deluxe och jag hade inte haft en suck mot honom.
Han vänder sig om och skriker fula ord och går, hon och jag liksom alla andra i tunneln traskar vidare.
Jag förstår att ingen vågar ge sig in i något, man vet aldrig man kan få kniven i sig, vem vet! men att de inte ens bad honom sluta, fick mig att känna mig riktigt dum. precis som om jag hade startat det hela, eller att jag förtjänade det.
mitt förnuft säger att jag inte tror att någon trodde att jag skapade scenariot. men känslan jag har går inte att förklara. jag kände mig sjukt förnedrad och ingen stod upp för stackars lilla lilla jennie.
Nu kommer jag fan inte våga gå ut i mörkret själv, han har tydligen mordhotat folk med kniv och pistol, så skulle man möta på honom igen så skulle jag förmodligen kissa på mig!
Kan folk ha lite civilkurage tack?! ett "lägg av" hade suttit på plats...
och framför allt, hur kan skolväsendet och alla vuxna låta en pojke med uppenbara problem bara "vara", självklart vet jag inte vad som gjorts men däremot vet jag hur han behandlades i skolan, då han mer än gärna hotade och mobbade elever.. Hade han fått hjälp och något bevis på att vuxna bryr sig kanske han inte vart så jävla fucked upp idag, hoppas verkligen att han inte får springa runt på gatorna särskilt länge till, och att han tar tag i sitt trasiga liv....
