ta dig i kragen jennie

Jaha här sitter jag, sleten i både axlar och rygg, jämna plågor.

Jag bestämde mig för att ta kontakt med förskolan på skolan jag vikar, så jag hörde av mig och fick komma på intervjuv. Det var den absolut "värsta" intervjuv jag NÅGONSIN varit på, jag blev grillad, hemskt. jag trodde att jag absolut inte skulle få vikariera där, vad jag än sa kändes det fel. Men jag blev varmt välkommen...tur det annars hade jag aldrig satt min fot i personalrummet igen.

Idag var första dagen hos de små barnen och bebisarna. jag såg verkligen fram emot det, så jag vaknade 5min innan klockan i morses. Tog mig till jobbet och var som vanligt ca 45min för tidig. hur normal är man när man ser till att vara på jobbet kvart över sju? aja hur svårt kan det bli liksom, det var ju bara förmiddagen eftersom jag skulle vikariera för läraren som jag vikat för nu i 2veckor.

Kommer dit och allt börjar bra barnen slängde sig om halsen och jag MÖS. inte ett enda barn som var rädd för mig. Mina förskoletakter sitter i sen ja var 22!

NÄPP! efter en evighet kollade jag stressigt på klockan, det hade gått 55 min sedan jag börjat!

en unge som förutom orden mamma och pappa, hade samlat på sig nej och söttbulle i vokabulärlistan. Otroligt söt liten dam, men hon var den mest envisa och bestämda lilla 2åring jag någon sin mött. trots dessa 4 ord, var hon som en mona sahlin light, hon skulle passa perfekt i riksdagen.
Passande no bjöds det på mackaroner och SÖTTBULLE..och jennie hamnar vid denne lille dams bord, jag hade blivit "varnad" att hon sällan gör som vikarier säger och att hon trotsar alla! No shit!!?!?!?

vid matbordet:  (som är anpassat efter barnen, alltså låga. flashbacks från min tid på förskolan i Edsviken, då var jag smal smärt och smidig, idag är jag fet stel och allt annat än smidig)

jennie har 5 ungar och sig själv att föda, mackisar langas runt som om jag vore en militärköksa, sedan köttbullarna som skall delas i fågelmunsstorlekar till mina små kycklingar, jag kände mig som en Kanadagås bland små kycklingar. Mina ben är ju ganska långa och blockerade mina armar då man sitter som om man bajsar i skogen.

När jag skurit 1 köttbulle vrålar frökenfräken
-Söttbulle Söttbulle
de andra söta små ungar vrålar
-gurka, gurkaaa gurkaaaaa
-pissasalladpissasallad (pizzasallad)
-tåmaaaaaat vill ha tåååmaaaat

jag skär frenetiskt dessa SÖTTBULLAR, hivar ut de snabbare än kvickt för att få tyst på ungarna, samtidigt som jag häller upp vatten mjölk, sojamjölk,låglaktos och havrejox som är istället för mjölk. För jennie hamnar vid ett bord där alla intoleranta barn sitter, kanon då jag knappt kan minnas i TYSTHET vad som vem skall ha.
Såsen skall spritsas eller snirklas eller bara vara DÄÄÄÄR

Nu skriker frökenfräken
-NEJ NEJ NEJ
-Nej vadå?
bort far alla mackisar och söttbullarna har slunkit ner i maggen...
-Söttbulle
-du måste ju äta lite mackaroner också (kräks på mi själv, hatade när folk tvingade mig att äta något jag inte ville ha)
-nej nej neeeej
-jojojojooooo

Hur ska jag kunna fylla på mitt energiförråd när 5ungar hunnit äta upp innan jag ens lagt mat på min egna tallrik?! energilös jennie är icke skoj...

här omkring börjar jag inse att jag helt enkelt gjort rätt som valt äldre barn...

Dagen fortsatte och jag är nöjd och glad att jag överlevde, ska dit i morgon och på fredag, jag ser fram emot det, men vet att jag lär vara DÖDSTRÖTT efteråt...

SÅ dags att sova imorgon ska jag snyta ungarna rena från grönt snor, det absolut värsta jag vet...

Trots denna något omuntra ton, så tycker jag att det är mysigt, men det märks att jag inte är van att vara på vakt hela tiden och att ha 16 små vilda ungar omkring en non stop!