daska inte in i min knäskål när du snuskar dig tack!
att åka tåg kan ibland vara obekvämt av flera anledningar
trängsel
dålig luft
värme
eller som idag när ett par sätter sig mitt emot mig, och sedan börjar smeka varandra på insidan av varandras lår. varje gång det måste ha kittlat till på den ene slogs hennes knä in i mig. AHHHHH
jag höll på att få spatt, sitt inte och snuska er mitt emot mig! och framför allt "daska" inte in i mig var annan minut.
Kunde jag inte ha flyttat mig då?
Näe det var trångt och jävligt och fanns inte en enda plats kvar, jag VÄGRAR att stå. så där satt jag med min kurslitteratur och försökte läsa om statsbildning, medans hon "daskade" in i mig om och om igen.
jag försökte få de att sluta med "harkel" "ojsan!" "ursäkta" tillslut försökte jag pressa mig bakåt i stolen och då se till att sparka till med foten, men INGET hjälpte, så där satt jag station efter station sakteligen passerande mot målet med en jävla knäskålekrossande brutta som fick sitt innerlår smekt!
shit vilken grin tant jag låter som, en sån där som andra (förmodligen de också)tänker "shit måste vart år och dagar sedan hon fick något" eller "men guuud minns hon inte hur det var när man var i den åldern?" och jo jag minns inte FAAA'AAN satt jag och porrerade i ett tåg mitt på blanka dan och daskade in i någon stackars människas knäskål, nej någon måtta fick det vara!
Det var uppenbart att detta par ville få oss/MIG att bli obekväm, och precis som när jag var barn och hade en handikappad eller någon som led av fetma (på den tiden var det kanske 1 på 100 som led av skyhögt BMI) framför mig, kunde jag inte sluta stirra-FAST mamma eller pappa strängt sa till att sluta stirra-
Blicken liksom gleeeed dit oavsett om hennes ben donkade in i mig eller inte. Jag ville inte titta på, men var som om ögonen hade fått fnatt! Under resans gång hade jag läst 6 sidor men minns inte ett skit av innehållet.
Näe ska ni snukerera gör det hemma, eller åtminstonde inte när jag är brevid. Jag har fått ett blåmärke på skålen nu tack så mycket för det!
se så glada de är över att inte få knäskålarna krossade på tågresan
känner inte de här människorna, hittade de på nätet, ser ganska så trevliga ut, otroligt glada i allafall! Kul för dem kan man tycka!
trängsel
dålig luft
värme
eller som idag när ett par sätter sig mitt emot mig, och sedan börjar smeka varandra på insidan av varandras lår. varje gång det måste ha kittlat till på den ene slogs hennes knä in i mig. AHHHHH
jag höll på att få spatt, sitt inte och snuska er mitt emot mig! och framför allt "daska" inte in i mig var annan minut.
Kunde jag inte ha flyttat mig då?
Näe det var trångt och jävligt och fanns inte en enda plats kvar, jag VÄGRAR att stå. så där satt jag med min kurslitteratur och försökte läsa om statsbildning, medans hon "daskade" in i mig om och om igen.
jag försökte få de att sluta med "harkel" "ojsan!" "ursäkta" tillslut försökte jag pressa mig bakåt i stolen och då se till att sparka till med foten, men INGET hjälpte, så där satt jag station efter station sakteligen passerande mot målet med en jävla knäskålekrossande brutta som fick sitt innerlår smekt!
shit vilken grin tant jag låter som, en sån där som andra (förmodligen de också)tänker "shit måste vart år och dagar sedan hon fick något" eller "men guuud minns hon inte hur det var när man var i den åldern?" och jo jag minns inte FAAA'AAN satt jag och porrerade i ett tåg mitt på blanka dan och daskade in i någon stackars människas knäskål, nej någon måtta fick det vara!
Det var uppenbart att detta par ville få oss/MIG att bli obekväm, och precis som när jag var barn och hade en handikappad eller någon som led av fetma (på den tiden var det kanske 1 på 100 som led av skyhögt BMI) framför mig, kunde jag inte sluta stirra-FAST mamma eller pappa strängt sa till att sluta stirra-
Blicken liksom gleeeed dit oavsett om hennes ben donkade in i mig eller inte. Jag ville inte titta på, men var som om ögonen hade fått fnatt! Under resans gång hade jag läst 6 sidor men minns inte ett skit av innehållet.
Näe ska ni snukerera gör det hemma, eller åtminstonde inte när jag är brevid. Jag har fått ett blåmärke på skålen nu tack så mycket för det!
se så glada de är över att inte få knäskålarna krossade på tågresan
känner inte de här människorna, hittade de på nätet, ser ganska så trevliga ut, otroligt glada i allafall! Kul för dem kan man tycka!
Kommentarer
Trackback
