Tjockis på språng, se upp!

japp dag nr 2, hurtbullen är on fire, trots att det tog emot att ta sig ut i novembervädret.

Men 40min i spåren, fettet skrek AJAJ, i takt med att det "guppade upp och ned, hit än dit"
Nej skrek hela kroppen, och hjärnan-anledningen till att jag fortsatte var tanken på att jag faktiskt "kablat" mitt påhitt på nätet, kan ju inte ge upp för lite snöblandatregn...

Så jag härdade ut.

Som den dagdrömmande individ jag är, så hittade jag på ena scenariot efter det andra, medan jag flåsade (hårt)

Scenario 1: en ganska ofta förekommande dagdröm i skogen när det gäller mig;
jag springer och snubblar på en gren som visar sig vara ett ben, sen ser jag den-en Kropp-DÖD- huuu fasa
scenario 2: en snuskhummer dyker upp och våldtar mig

Detta scenario skulle förmodligen inte inträffa en dag som denna då det äår svinkallt och fuktigt/blött överallt. Förutom om han skulle gömma sig ovanpå den där satans tunneln de byggt! (säkert han som kom med förslaget-ja gubbar tänkt igenom det här med spåret va, vore det inte great med en bro/tunnel som ser ut som ett sånt där plaströr?!)Han ligger och trycker där bakpå räret och väntar tills man kommit igenom skiten och DÅ hoppar han ner och drar in en i röret....hu det nästkommande rundorna var en fasa vid "röret"

scenario 3: Gubben (som förövrigt sägs vara HELT ofarlig och harmlös, han samlar pinnar till sin förmodade kamin, som började brinna i vintras, han promenerar i runby och samlar det ena och det andra till sitt lila skjul.)Aja mardrömmen är att han ska komma springandes i full galopp i eldsvådor! jag skulle balla ur totalt.

i samma stund som jag "ser" gubben komma springandes mot mig, kommer tre rådjur ut mitt framför mig, jag var verkligen på vippen att göra på mig, de såg lika rädda ut som mig och skuttade kvickt in i skogen igen, varpå den ena snubblar på en gren-har aldrig hört ett rådjur skrika- och vill inte göra om det igen heller, usch, har hört att kvinnor som precis fött barn får "kramper" i magen när barnet gråter, jag fick det när rådjuret ylade till...

Sen kom de 34 ungarna som tvingats ut för att orientering med kartorna i högsta hugg susandes förbi mig, då har de små rackarna sprungit varvet och det märks inte ens....

Det var bättre FÖRR...då man kunde springa minimarathon och "fejkade" att man var helt slut 20m innan man kom till fotografen, sen när man sprang förbi var det som om man kunde ta varvet en gång till...

det var då
Nu är nu :(


J, tack för kommentaren! vet inte vem du är, men antar att du inte är en av mina närmaste för då hade du nog vetat att jag INTE skulle bli bjuden, synd tycker jag-anarkist som man är- Men hade det nu vart så att man haft en fot i "Dannes" liv hade man snarare blivit portad, inge adelblod i mig åtmindstonde inte biologiskt (mamma adopterad men mormor kom ifrån en fin familj)
Men tack för frågan, får så lite kommentarer om man jämför med hur många som faktiskt läser/kollar skiten var dag, även om jag inte ens skrivit!

Och nej ingen fråga är dum!! kan säga att jag idag fick frågan om jag kunde vicka på valborg och frågade vilket datum det var hahaha, och du kanske inte kan ha en aning om hurvida jag florerar med "vickan" o "danne" eller inte.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0