glidmedel och livmodern from hell
ja jag är inte en människa med behärskande känslor, är jag glad är jag glad, inget att ta misste på, är jag arg syns min hemska fåra/or mitt i pannan och min pulsande julia-robertsådra pumpar synligt rakt över pannan, något mamma alltid påpekade när jag blev arg som barn, sedan skrattade hon högt, vilket förmodligen gav min ådra än mer fuel, är jag ledsen kan jag inte hejda tårkanalerna, det är som det gråtande barnet, jag liksom brister.
efter mitt möte med doktorn, blev jag inte mycket klokare egentligen, jag som vanligt googlat på sjukdomssymptom hade redan ställt min diagnos innan jag klev in på läkarhuset.
gick därifrån med (vad som kändes) en halv tub glidmedel mellan benen och en fruktansvärd ångest. Jag har en oroande tunn slemhinna på livmodern-inte barnvänligt- dessutom troligen endometrios, som jag redan konstaterat.... så jag fick gå hem med en återbesökstid i maj för att se om hinnan förändrats när jag slutat ta mina ppiller, dessa ppiller har jag ätit sen jag var 14 för att inte ha en vidrig mensvärk, så förbered er på ett och annat PMS inlägg fram över jeeehaaaa
Endometrios tar ett antal år att konstatera och ett råd jag fick var att inte försöka skaffa barn innan dess, eftersom jag kan bli tvungen att bli kanin om det ska fungera...alltså få jucka mig sönder och samman 24/7, och ändå knske inte kunna få bebisar.
nu kommer detta med mitt humör in, jag som alltid velat adoptera och alltid haft ett obefruktande hot hängandes över mig sen the big C. trodde att jag var helt okej med att kanske aldrig få vara med om "aldrigväxandemagemedgasbildningochbrutnarevbenochspruckenslidavidfödsel" blev skakigare än skakigast, satte sig på tåget hem och självfallet var det rusningstid, hon sätter sig ner och ringer Malin, sen öppnar sig dammarna i ögonvrån, såååå sjukt pinsamt!
heltplötsligt dyker en kvinna ner i sin väska och hivar upp en näsduk
-varsågod lilla vän
-taaaahaaaaahaaack vad gulligt!
Resan från T-centralen och hem var fan oliiidlig.
Men som alltid när jennie gråtit ut så känns det mycket bättre! efter regn kommer sol!
Nu återstår det bara att hoppas på att min tunna-ogästvänliga-livmoder tar sig samman och fettar på sig! så att jag slipper ha det som jag har det och att detta jävla endometrios inte existerar i min bäver, eller åtminstonde kan leda till en bebis, ifall jag inte har råd att adoptera, så be för mänskligheten, så att jennie inte kan föra sina kassa gener vidare!
kanske ska starta en fond så att man kan skänka pengar till en adoption... sen ska jag göra som Amelia, fast istället för hjärt och lungfonden ska den heta adoption för mänskligheten
sen ska jag stå i tv och säga
"bespara mänskligheten, skänk några hundra i månaden, så att jag inte behöver befrukta mig"
med ett dagis bakom mig....
kanske borde skapa en fond för botox, gisses vilken JÄVLA fåra
efter mitt möte med doktorn, blev jag inte mycket klokare egentligen, jag som vanligt googlat på sjukdomssymptom hade redan ställt min diagnos innan jag klev in på läkarhuset.
gick därifrån med (vad som kändes) en halv tub glidmedel mellan benen och en fruktansvärd ångest. Jag har en oroande tunn slemhinna på livmodern-inte barnvänligt- dessutom troligen endometrios, som jag redan konstaterat.... så jag fick gå hem med en återbesökstid i maj för att se om hinnan förändrats när jag slutat ta mina ppiller, dessa ppiller har jag ätit sen jag var 14 för att inte ha en vidrig mensvärk, så förbered er på ett och annat PMS inlägg fram över jeeehaaaa
Endometrios tar ett antal år att konstatera och ett råd jag fick var att inte försöka skaffa barn innan dess, eftersom jag kan bli tvungen att bli kanin om det ska fungera...alltså få jucka mig sönder och samman 24/7, och ändå knske inte kunna få bebisar.
nu kommer detta med mitt humör in, jag som alltid velat adoptera och alltid haft ett obefruktande hot hängandes över mig sen the big C. trodde att jag var helt okej med att kanske aldrig få vara med om "aldrigväxandemagemedgasbildningochbrutnarevbenochspruckenslidavidfödsel" blev skakigare än skakigast, satte sig på tåget hem och självfallet var det rusningstid, hon sätter sig ner och ringer Malin, sen öppnar sig dammarna i ögonvrån, såååå sjukt pinsamt!
heltplötsligt dyker en kvinna ner i sin väska och hivar upp en näsduk
-varsågod lilla vän
-taaaahaaaaahaaack vad gulligt!
Resan från T-centralen och hem var fan oliiidlig.
Men som alltid när jennie gråtit ut så känns det mycket bättre! efter regn kommer sol!
Nu återstår det bara att hoppas på att min tunna-ogästvänliga-livmoder tar sig samman och fettar på sig! så att jag slipper ha det som jag har det och att detta jävla endometrios inte existerar i min bäver, eller åtminstonde kan leda till en bebis, ifall jag inte har råd att adoptera, så be för mänskligheten, så att jennie inte kan föra sina kassa gener vidare!
kanske ska starta en fond så att man kan skänka pengar till en adoption... sen ska jag göra som Amelia, fast istället för hjärt och lungfonden ska den heta adoption för mänskligheten
sen ska jag stå i tv och säga
"bespara mänskligheten, skänk några hundra i månaden, så att jag inte behöver befrukta mig"
med ett dagis bakom mig....
kanske borde skapa en fond för botox, gisses vilken JÄVLA fåra
Kommentarer
Postat av: OT
Ha! Bara EN fåra?! Jag har två, mina "bekymmersrynkor". Om du någon gång injicerar nervgift, rävgift fett eller annat elände i ansiktet, let me know if it worked ;)
Postat av: Matilda
Tack fina du för ditt underbara inlägg och för att du trots alls gav mig ett skratt. jag skrattar inte åt dig och dina elaka troll som förföljer dig utan att du skriver med sådan ironi och den är dessutom så träffsäker!!! Fan jag är så impad!
Trackback
